Jag letade rätt på min tavla idag. Det var inte… jätteroligt. Började leta i kartongerna längst in, och givetvis var den i en kartong längst ut. Hmpf.
Men ja, Angelica, jag skall ta ett bättre kort när jag kommer hem.
Få tummen ur och fixa klart min nya tavla! :D
Jag borde verkligen plugga grammatik, jag ligger efter. Meen, varför göra sådant när jag kan hitta på andra, ologiska, saker att göra?
Typ, softmodda mitt Wii.
Precis.
Idag tänkte jag ta tag i studierna, ty jag har en uppgift som skall vara inlämnad idag.
Jag hade precis loggat in på en av skolsidorna för att kolla vad det är jag skall skriva, och då såg jag att det var blod på Sven.
Spontant hade jag börjat störtblöda ur näsan. Jag tar det som ett tecken och ser nån dum serie istället för att plugga.
I Fredags fick jag stå ute i kylan i en timme och vänta på en buss som inte kom. Detta slutade, givetvis, med att jag skrev ett mail till SL.
Vad annars?
Hej, kära SL.
Jag är frusen, jävligt frusen.
Det är som så att jag skulle ta buss censur imorse (8/1), från censur till censur. Enligt tabell går den från censur centrum klockan 07.08, och brukar då vara på min hållplats ungefär 07.10.
Denna information stod på er hemsida som jag kollade innan jag gick, och även på busshållplatsen. Eftersom jag sannerligen inte är någon tidsoptimist så var jag på plats i busskuren redan 06.55.
Det var lite kyligt ute (-13 grader Celsius, 8,6 Fahrenheit, 260,15 Kelvin), det skall gudarna veta.
Jag hade inte tänkt stå ute mer än till bussen kom, så max en kvart, därför hade jag ingen mössa, och bara ett par tunna fingervantar. Tji fick jag en timme senare när jag fortfarande stod vid busshållplatsen och väntade.
När bussen var 20 minuter försenad ringde jag till numret som stod på tidtabellen och fick prata med någon karl. Han visste ingenting om bussen, så han skulle kolla upp saken. Efter ett par minuters väntande återkom han och sa att denna buss var ersatt med bil. Jaha? Kära SL, hur ska jag veta detta, hade ni tänkt? Det står ingenting på er hemsida (som jag kan hitta iaf. Finns det någon information får ni gärna länka till denna, tack.) och man får heller ingen information vid hållplatsen. Så, hur fan ska jag veta detta?
Jag brukar stå i busskuren tills jag ser bussen komma, och då gå fram mot vägen. Jag brukar inte tänka att bussen kanske är ersatt med en omärkt personbil (!!) och stå vid vägen hela tiden.
Om det nu körde förbi en bil, som skulle agera buss, varför stannar inte människan då och frågar folk som står vid hållplatsen och väntar om det är någon som skall med hans/hennes ”buss”?
Borde inte det vara en vettig sak att göra?
Det var en bil som stannade och plockade upp en människa, detta skedde en bit bort från själva busskuren. Bilen var inte märkt på något sätt och det skedde inte vid den tiden min buss skulle gå.
Var det då tänkt att jag skulle springa fram till denne okända människa, i denna omärkta bil, och fråga om det var en ersättningsbil för bussen jag skulle med?
Ja, det hade jag tamigfan gjort, OM jag hade vetat om att bussen var ersatt. Men hur skulle jag kunna veta det?!
Karln jag pratade med i telefon var vänlig nog att tala om för mig att just då, verkligen precis i det ögonblicket, så var en utav dessa bilar i censur centrum. Bra!
Jag gick ut till vägen och ställde mig och väntade. Jag väntade lite till. Var det någon biljävel som stannade och plockade upp mig?
Nej, uppenbarligen inte.
Kunde mannen i telefon svara på vad det var för bil, om det syntes att den skulle agera buss, eller så? Nej, det kunde han givetvis inte.
Jag fick ringa och väcka min stackars gamla morfar, som turligt nog kom och hämtade mig. Men eftersom han bor i Upplands Väsby, och dessutom kör väldigt lagligt, så tog det en stund.
Som det står i början av mailet så skedde detta mellan 07 -08 imorse.
Vet ni vad? Klockan är nu 17.25. Jag har precis tinat, och det gör så satans ont i mina fötter. Det sticker likt elstötar och jag har knappt någon känsel i tårna. Ska det behöva vara såhär?
Jag menar, jag har tre par tjocka strumpor på mig, och hade det även imorse när jag stod och väntade på bussen. Jag får inte plats med mer strumpor i mina skor.
Är det mitt fel att mina fötter är sönderfrusna?
Borde jag hoppat ut mitt i körfältet och viftat med armarna, likt ett utvecklingsstört barn, för att stoppa en bil som ersatte min buss?
Jag tycker inte att jag ska behöva agera så, men det hade jag gjort, OM jag vetat att ni ersatt bussjäveln med en bil.
Att resa med SL tycks vara ungefär som att köpa tjack på plattan, man vet liksom inte hur det kan sluta, och så är det jävligt dyrt. Antingen går det bra, eller så händer det ingenting (som i mitt fall. SL, inte tjack), eller så hamnar man på sjukan (som det kunde ha slutat i mitt fall, med tanke på mina förfrusna fötter).
ps. jag vet ingenting om att köpa saker på plattan, men med tanke på hur ni sköter era busslinjer så borde ni känna igen er!
Som vanligt hoppas jag på svar.
Förövrigt är det Måndag nu, och mina fötter gör fortfarande ont. Försökte mig på ett bad i Lördags, men det var för smärtsamt.
Tack, SL.
Fick finfina presenter när mor och far kom hem från Finland. eheheh
En mäyräkoira, tydligen.
Klockan är tre. Det är försent för att gå och lägga sig igen. Dessutom har jag redan druckit morgonkaffet, för ett par timmar sedan.
Givetvis vaknar jag mitt i natten efter nån timmes sömn och kan inte somna om eftersom grannen säkerligen har julledigt och inte tänker på att andra fortfarande jobbar. Ett jävla liv var det där uppe.
Katten låg i sängen, gäspade och tittade mycket märkligt på mig när jag gick upp och letade kläder. Han ville verkligen inte gå upp med mig. Inte ens frukost kunde jag locka honom med. Då är det illa.
Men han gick upp till slut och tyckte att jag umgicks för mycket med Sven, istället för att ta hand om honom.
Han är så jävla uppmärksamhetskåt den lilla gamlingen.
Jag hittade en kompis idag. Han var dock död, och det var ju lite tråkigt.
Hade han inte hunnit dö hade jag tagit hem honom och presenterat honom för katten.
Jag tror att dom hade kommit bra överens och katten hade fått någon att leka med om dagarna.
Jag gillar hur han, krampaktigt, håller i brödet. Han var liksom villig att dö för sin sak.
Respekt.
(Feber)
Mina glasögon gick sönder. Allt jag gjorde var att tvätta dom lite. Det konstiga är att dom gick sönder på exakt samma ställe som sist, fast på andra sidan. Men sist krävdes det att jag ramlade med dom på. (Nej, efter en öl, eller två, glömmer jag bort hur man tar emot sig själv med händerna, så jag ramlar rakt på ansiktet. Detta händer lite för ofta för att det skall vara roligt)
Utan varken linser eller glasögon smög jag omkring i lägenheten igår kväll, det gick bra, tills jag gick in i en dörr. Wtf?!
Men det är okej, snart är det jul. Hitler och Stalin åker över till andra sidan havet och käkar kåda (Eller hur var det dom gjorde?). Jag får ta hand om myskorven. Med andra ord, jul blir bricanyl och öl. Lite mindre städande än förra året, men det blir nog bra.
All by myself.
Klockan var 03.56 när jag vaknade imorse, efter nån halvtimmes sömn.
Hur jag vet det, exakt? Nej, jag kollade inte på klockan. Jag vaknade av grannens jävla klocka som slog fyra gånger. Ja, den går fyra minuter för tidigt. Och när den slagit klart så börjar nästa. Två minuter efter den slår nästa.
Det är alltså tre grannar (Om inte samma granne har tre klockor?) som har sådana jävla oljud till klockor.
Jag förstår inte varför. Dom är inte snygga, dom är jävligt jobbiga att lyssna på. Kolla klockan när du vill veta vad den är, istället.
Okej om man har en i ett hus, där ingen annan hör skiten, men i lägenhet? Jag har inget behov av att veta att klockan är fyra minuter i fyra, när jag vill sova. Faktiskt.
Det är ungefär som att jag skulle tortera katter (eller spädbarn) en gång i timmen, varje timme, dygnet runt, året om. Hur kul skulle det vara?
Nej just det.
Jag funderar på att börja skrika en gång i timmen. Bara sådär spontant. Så alla vet vad klockan är, menar jag.
